Åh,
dagen igår var så otroligt jobbig.
Jag hade så skyhög ångest att jag knappt kunde stå på benen, och inte blir det bättre av svagheten jag lider av när det plötsligt blivit så svårt att äta..
Jag har aldrig mått så dåligt på dbtn förut, det var svårt att prata och tårarna var nära på att rinna över otaliga gånger.
När jag sedan hade individualterapi med Kajsa tillät jag mig själv att gråta, och det bara forsade, ville inte sluta.
När jag skulle åka hem hade hade jag stora problem med att ens gå till bussen.
Jag hade ärligt talat kunnat sitta där hos henne hela natten, prata ut, en flod av ord.
Men vi ska ses på måndag igen, då tillsammans med Linds för familjesamtal och det känns skönt.
Det känns inte alltid som att jag själv kan förklara hurdan jag blir när jag har ångest eller blir psykotisk, för jag är inte medveten om det och kommer inte ihåg det efteråt.
Därför behöver jag Linds, som lever med mig 24/7, så att hon kan berätta för Kajsa ur sin synvinkel.
Det blir bra, hoppas jag.
Idag har jag varit vaken sen halv sju utan att kunna somna om.
Det suger en del, för jag blir så trött sen.
Men dagen kommer antagligen spenderas med korsord och cigarettrökning.
Jag orkar inget annat, livet är tungt just nu.
Men jag har i alla fall mina söta pusekatter här hemma hos mig, det betyder mycket.
Och söta sms från Stina i natten är seriöst a lifesaver ibland.
Jag älskar dig, tvillingsjäl. I livet, i döden.
Diana, kom hem. Flyg, sköra fågel, flyg. Kom hem.
H-D-S-L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar